cajsasvenler

Jag vet, det ÄR ett evigt klagande på mig, men... och så det där lilla Men som ska in överallt... det är så frustrerande att vakna med stress, hjärtklappning, spänningshuvudvärk och gud vet vad. Det är bara tre veckor kvar nu. Om exakt tre veckor sitter jag och avnjuter en asti, förhoppningsvis jävligt stolt över mig själv! Men nu sitter jag här, det är fredag kväll, och jag pluggar. Jag måste, har inte fått något gjort på hela veckan. Paniken och huvudvärken har tagit ett skamgrepp om mig och jag har suttit apatisk i fåtöljen insvept i en filt. Det är bättre nu, idag har jag fått något gjort. Men jag orkar ingenting. Så förlåt om jag är en extra dålig vän just nu. Men jag orkar/hinner inte prata eller göra något. Just nu handlar det bara om ren och skär överlevndad (eller nu överdrev jag lite, men det känns ju som så!) så att jag snart äntligen kan få lite ledighet och tid att bara "va". Vi hörs IRL i juni mina vänner. Love you all! Puss puss

(Nej, tyck inte synd om mig, måste bara få klaga av mig lite här i cyberspace.. känns redan bättre, lovar!)