Farväl min vän
Idag har det gått alldeles strålande på jobbet. Trots att Tessan var sjuk så redde Annelie och jag ut allt perfekt. Skitnöjd med det.
Men dagens värsta är att idag fick min bror körkort. Visst, det är kul för honom, bla, bla blaaa... Det är inte det som är problemet. Saken är den att nu kommer han att ta över "min" bil. OAP 282 tillhör en herre vid namn Bo Svenler, alltså min pappa. Bilen är till oss barn så att vi får något annat att köra sönder än hans firmabil. Så nu blir jag av med min kära bil, självklart kommer jag att få ha den ibland (eller det hoppas jag i varje fall) men det är Jespers tur att ha den nu, "Cajsa, du har ju fått ha bilen i två år, det får du väl vara glad för", och JA, det är jag mycket tacksam för, men jag kan inte hjälpa att det känns så jävla bittert att bli av med bilen. Det var ju inte bara en bil, den var även en vän. I den kunde jag göra allt, sjunga falskt, fisa, rapa etc. Vem ska nu stå där på jobbet och vänta på mig varje dag när jag har slutat, vem ska nu värma mig kalla vinterdagar när jag susar fram i kylan? Ja, jag vet då inte. Nu är det i vilket fall slut, det är bara att tacka för två underbara år, jag kommer aldrig att glömma dig...
Den lilla solstrålen för dagen är att fucking jävla netonnet.se äntligen har meddelat att de har skickat min nya mobil nu, hoppas att den kommer imorgon. Annars får jag den nästa vecka, wohoo!

Men dagens värsta är att idag fick min bror körkort. Visst, det är kul för honom, bla, bla blaaa... Det är inte det som är problemet. Saken är den att nu kommer han att ta över "min" bil. OAP 282 tillhör en herre vid namn Bo Svenler, alltså min pappa. Bilen är till oss barn så att vi får något annat att köra sönder än hans firmabil. Så nu blir jag av med min kära bil, självklart kommer jag att få ha den ibland (eller det hoppas jag i varje fall) men det är Jespers tur att ha den nu, "Cajsa, du har ju fått ha bilen i två år, det får du väl vara glad för", och JA, det är jag mycket tacksam för, men jag kan inte hjälpa att det känns så jävla bittert att bli av med bilen. Det var ju inte bara en bil, den var även en vän. I den kunde jag göra allt, sjunga falskt, fisa, rapa etc. Vem ska nu stå där på jobbet och vänta på mig varje dag när jag har slutat, vem ska nu värma mig kalla vinterdagar när jag susar fram i kylan? Ja, jag vet då inte. Nu är det i vilket fall slut, det är bara att tacka för två underbara år, jag kommer aldrig att glömma dig...
Den lilla solstrålen för dagen är att fucking jävla netonnet.se äntligen har meddelat att de har skickat min nya mobil nu, hoppas att den kommer imorgon. Annars får jag den nästa vecka, wohoo!

Kommentarer
Postat av: frida
kul för jesper, men mindre kul för oss. Vilken bil ska vi nu sjunga ABBA i? Cobra style? Vafan!? jag känner samma medlidande med dig, och tyvärr så tror jag att jesper kommer att döda din/våran kära vän OAP. sucki.
Postat av: sofia
den fine lille bilen som skapat så mycket glädje...huhu :/ gråter en skvätt för dig.
Postat av: Anonym
Hej! Har du suttit hemma ikväll eller var du på bloggalan? Var det bara jag som var hemma? ^^
Trackback